6 JV Sven-Olov Amundsons minnesanteckningar av upplevelsen av sextiosjuårigt medlemskap i Odd Fellow Logen N:r. 84 Österskär.

Vid kvällslek på Kyrkogatan i ungdomsåren på trettiotalet fick jag en kväll se äldre farbröder som kom klädda i frack. Det var inte så vanligt, så jag ställde frågan till mina föräldrar hur det kom sig att Kalle Lundbergs far Sven och veterinären Lagerkrantz varit så finklädda en vardagskväll? Till svar fick jag att de nog skulle gå på Odd Fellow-möte. På frågan vad Odd Fellow var, fick jag till svar att det var en sammanslutning av herrar som var hemlig. Min ingifte morbror blev invigd 1938, men han talade aldrig om Odd Fellow. Min nyfikenhet fick därför bestå till år 1950.

Min gode vän Hasse i Vammarsmåla ställde frågan vid flera tillfällen om han skulle föreslå mig som medlem i Odd Fellow. Fick sedan veta av min farbror Hans att han skulle bli föreslagen som medlem. Då tänkte jag, att om han skulle bli föreslagen som medlem borde vi kunna göra sällskap. Jag sade därför till Hasse, att om han tyckte att jag passade till Odd Fellow-broder så tackar jag ja.

Den sjunde september 1950 var vi sex i frack uppklädda män, i åldern mellan åren 1908–1921, i spänd förväntan vad vi skulle ställas inför. Där vi satt åtskilda blev det många spekulationer och den äldste – som var medveten om sin uppgift att hålla tacktalet – började redan nu att svettas. Allt gick bra och det var ett speciellt minne för oss då det var första gången så många hade installerats. Efter invigningen blev det middag på Stora Hotellet, då Odd Fellow-brodern Hilding Persson höll ett fint tacktal. Det var många tankar som bearbetades den natten och morgonen efter första Odd Fellow-kvällen. Det blev Hustruns lott att ta hand om högtidskläderna som fick hängas undan till Logens Julloge. Vi nyinvigda fick gå på Jullogen som blev det första besöket på logen sedan vi blev invigda medlemmar. Min Fadder Hasse hade lovat att vi skulle gå tillsammans och att han skulle ta hand om mig och se till att jag kom hem. Det var den första kvällen då jag träffade många bröder både gamla och unga jag kände flera men det var också många nya ansikten. Det kändes mycket bra att i lugn och ro få gå runt i förrummet hälsa och med några växla några ord. Man hade möjlighet att gå till logen om det blev en invigningsgrad. För min del var omvandlingen från smekläder till frack en stor procedur, kommer inte i håg vilket år facken avskaffades för bröderna på golvet tjänstgörande bröder fick fortsätta med frack några år. De minnen som ibland återkommer är gemenskapen att helt plötsligt bli Du med så många man inte tidigare träffat eller varit tillsammans med. Jag hade en förmån att många Lantbrukare kände jag genom mitt yrke.

Under de år jag varit medlem i Logen har det skett stora förändringar både vad som gäller lokalen och logearbete. Logearbetet styrs väl i stort från Storlogen och vissa förändringar kan man ha synpunkter på. Lokalfrågan har väl diskuterats många gånger och den första stora förändringen var då Stora Hotellet skattades åt förgängelsen och logen blev utan restaurang. Det var en fin lokal, A-salen, som nyttjades vid middagar efter gradgivning, logehögtider och Jullogen. Jullogens firande med Stora Hotellets julbord var något att se fram emot då det fanns alla läckerheter som man inte var van vid i vardagslivet. I samband med Jullogen var det dessutom ett antal bröder som framförde en egenskriven nyårsrevy.

Efter epoken Stora Hotellet kom Guldnyckeln, men det blev aldrig bra. Vi kunde inte få en enskild lokal då det bara fanns en matsal. Det var då Bröder från Falerum och tätorten erbjöd sig att laga mat på logelokalen. Bröder med kunskap åtog sig efter godkännande av fastighetsägaren att göra erforderliga ombyggnader och installationer för att skapa ett godkänt kök. Förändring av logelokalen har fortsatt sedan Damlogen R 107 Johanna Lundberg bildades då de båda logerna nyttjar samma lokaliteter. Ytan på lokalerna förändrades då den intilliggande lägenheten kunde hyras och läggas till de gamla lokalerna. Detta har gjort att det som tidigare var förrum idag är serveringslokal. Allt är väl gjort för att få ändamålsenliga utrymmen. Alternativet har varit att logen köpt en lämplig fastighet och inrett den för logernas behov.

Personligen har jag särskilt satt värde på känslan jag fått när jag stigit in i förrummet. Det har varit som att komma in i en annan värld. Där fick jag hälsa på bröder, de flesta äldre än mig, som kom från ett annat samhällsskikt än jag. Personer som jag kanske aldrig hade fått samtala med i den här utsträckningen, utan Odd Fellow. Det har gett mig ett kontaktnät som har varit givande kunskapsmässigt och socialt, men även värdefullt i min roll som egen företagare i Valdemarsvik.

Förändringarna får givetvis accepteras till viss gräns, går det för långt är det risk att logens grundtankar blir för utslätade och då är tjusningen då dörren stänges borta.

Jag har under tidigare år haft uppdrag som ersättare och medhjälpare till ÖM samt som ersättare för inre vakt. Att jag inte haft några högre uppdrag kommer an på att mina besök varit få. Det har givetvis påverkat när ämbetsmän skall utses att jag under åren 1945–1986 var först brandman och under minst halva tiden v. Brandchef i Valdemarsviks Brandförsvar. Detta gjorde det svårt att förena aktivt logearbete med brandförsvar.

Min förhoppning är att Odd Fellow Logen 84 Österskär kommer att ha många ljusa år efter de ett hundra åren.

Jubelveteran Sven-Olov Amundson.