1 Valdemarsvik vid förra sekelskiftet

Egen kommun och stor framtidstro

År 1906 stod järnvägen färdig till Valdemarsvik och järnbanan kom att betyda mycket för ortens utveckling och expansion, även om det aldrig blev någon ekonomisk succé för ägorna. Första världskriget 1914–1918 innebar högkonjunktur inom många näringsgrenar, inte minst för läderindustrin som skulle förste Europas miljontals soldater med marschkängor. För C. J. Lundbergs läderfabrik i Valdemarsvik innebar det en exempellös expansionsfas och för hela samhället en okuvlig framtidstro och närmast Klondykestämning.

Efter nästan tjugo års kamp blev Valdemarsvik egen kommun och fick köpingsrättigheter 1914, vilket uppfylde viksborna med självkänsla och framtidstro. År 1917 stod en ny griftegård med ett unikt gravkapell färdigt så att valdemarsviksborna slapp nesan att begravas på Gusums kyrkogård, och 1919 blev köpingen äntligen även egen församling. De följande tio åren efter köpingens bildande förändrades samhället i grunden. Valdemarsvik fick vatten och avlopp, en ordnad hamn, blev elektrifierat och fick stenbelagda gator. 1920 sägs bostadsbristen vara prekär, och köpingen beslutar att engagera sig i egen byggnation och förmedla lån och bidrag.

Ett antal djärva och begåvade entreprenörer och tjänstemän etablerade sig på orten. Flera av dem var särbegåvade bondpojkar från det närmaste omlandet, medan andra var mer långväga invandrare som förde med sig nya idéer om bildning, föreningsliv samt idrott och hälsa. 1919 införs nöjesskatt, vilken skulle gå till en ny idrottsplats vid Grännäs

Samma år som köpingen bildades stod en ny stor folkskola i tre våningar färdig som av kritikerna klandrades som alldeles för stor, men som snart visade sig vara för liten för snabbt utökade barnkullar. År 1919 tillkom en högre folkskola som 1922 ombildades till en kommunal mellanskola så att både pojkar och flickor kunde avlägga realskoleexamen på hemorten.

År 1904 grundades Valdemarsviks Sparbank med ett begynnelsekapital om 6000 kronor. Men konkurrensen på finansmarknaden var stor och blev än större. År 1916 öppnade Göteborgsbanken ett avdelningskontor och 1919 var även Svenska Handelsbanken etablerad. Senare öppnade även Söderköpings Sparbank ett avdelningskontor i köpingen.

År 1911 fick municipalsamhället sin första provinsialläkare på ordinarie stat och 1913 uppfördes ett större epidemisjukhus i närheten av skolan. 1910 uppfördes ett varmbadhus mitt för Kolplan och 1926 tillkom ett kallbadhus utmed Grytsvägen där Valdemarsviks Simsällskap ordnade simskolor.

I början av 1910-talet bildades en självständig föreläsningsförening i Valdemarsvik, och ungefär samtidigt kunde den kooperativa föreningen Viking börja med sin affärsrörelse i Valdemarsvik. Likaså begåvades köpingen med en arbetarekommun i mitten av 1910-talet och 1917 bildades en Folkets Hus Förening på initiativ av arbetarnas nykterhetsförening Verdandi. Lokalavdelningen av Verdandi hade bildats av rallare som byggde järnvägen till Valdemarsvik drygt tio år tidigare, och deras dåliga rykte är nog i många fall oförtjänt.

Skarpskytterörelsen som bildats 1860 var närmast en patriotisk väckelserörelse inom borgarklassen och nådde genom personliga kontakter lilla Valdemarsvik redan 1861. Rörelsen insomnade 1882, men ersattes av Valdemarsviks skyttegille som i början av det nya seklet hade en mycket livaktig verksamhet. Skytterörelsen var mer sportslig än en militär rörelse, men hade statliga anslag för att stärka försvarsviljan och var i grunden en konservativ rörelse som konfronterade den framväxande radikala arbetarrörelsen och som nådde sin kulmen under världskriget.

En kägelbana tillkom vid nuvarande Odalkajen i slutet av 1800-talet, men en idrottsförening i egentlig mening bildades inte förrän fredsåret 1919. Det var Waldemarsviks Idrottsförening, som med åren kom att ha ett brett utbud, och fina framgångar i såväl friidrott som i längdskidåkning. Samhällsklimatet andades åter tillförsikt och den politiska makten demokratiserades med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor samma år. Ungefär samtidigt med idrottsföreningen bildades Valdemarsviks Travsällskap, som anordnade travtävlingar på Grännäsfjärden och Lillsjön.

Nykterhetsrörelsen kom tidigt till Valdemarsvik och tidigast ut var Logen 414 Valdemar av Godtemplarorden, som bildades 1883 och hade garverifabrikören C. J. Lundberg som initiativtagare. Väl medveten om att nyktra och skötsamma arbetare är ett företags bästa tillgång, trots att det inte syns i balansräkningen. Logen Valdemar köpte 1891 ett gammalt brännvinsmagasin utmed Hamngatan och konverterade det till ordenshus och slog på så vis två flugor i en smäll. Nykterhetsrörelsen förökade sig sedan genom delning och i början av det nya seklet fanns flera konkurrerande föreningar i Viken.

Företagare och tjänstemän söker sig till 84 Österskär

Nu var det dags för det ledande skiktet, företagare och tjänstemän i Valdemarsvik att förena sig i en ideell och opolitisk sammanslutning, och det blev nästa generation Lundberg, bröderna Karl och Walter, som tog initiativet till bildandet 1921 av logen 84 Österskär av Odd Felloworden. Stiftaren Karl Lundberg hade gått med i logen n:o 19 Louis de Geer i Norrköping redan 1905, medan stiftarna Karl Engström och Gustaf Karlson hade gått med i logen n:o 25 Orion i Västervik samma år. Fram till 1906 var det till stor del hästskjuts som gällde för att ta sig till både Norrköping och Västervik. Till Västervik blev resvägen inte på länge särskilt bekväm. Skulle man åka tåg gick resan via en väldig omväg Norrköping – Norsholm – Åtvidaberg till Västervik, annars fick man ta hästskjuts till Ukna för vidare tågtransport. En ohållbar situation i längden, varför tillkomsten av 84 Österskär förefaller ganska naturlig.

Orden har lånat mycket av sitt inre liv från nykterhetsrörelsen och kanske några stänk från skarpskyttekårens patriotiska anda och det lokala skyttegillets beryktade sommarfester. Stiftarna och de första medlemmarna i 84 Österskär hämtades till inte obetydlig del från herrarna i Valdemarsviks skyttegille, t.ex. direktör Karl Lundberg, bankdirektör Gustaf Karlson, järnhandlare Pontus Carlsson, urmakaremästare Gustaf Samelius och bröderna Gustaf Vamborg och Enoc Svenson.

Men tre av stiftarna av 84 Österskär 1921 var invandrare till orten: Truvid Håkansson, Carl Sundius och Gustaf Lagercrantz. Lagercrantz var född i Jönköpings län i en utpräglad officerssläkt. Han bröt dock släkttraditionen och blev veterinär i Valdemarsviks distrikt år 1900. Hans svärfar Oliver Friberg hade dock på sin tid varit kompanichef för skarpskyttarna i Valdemarsvik, så även här finns en koppling till den nationella skytterörelsen.

Källarmästaren Truvid Håkansson var son till en regementstrumslagare och född i Stockholm. Han blev tidigt faderlös, men hade en driftig moder som kom att bli restauratris på Söderköpings brunn. Själv blev Truvid källarmästare på Stora Hotellet i Valdemarsvik, där logens avslutande måltider länge intogs.

Landsfiskal Carl G. Sundius var barnfödd i Nyköping som son till en trädgårdsdirektör, men kom närmast från en kronolänsmansbefattning i Ödeshög och invigdes 1916 i logen 53 Vasaborgen i Vadstena. Sundius hade dock rötter i Valdemarsvik där hans farfarsfar varit ortens förste apotekare och här hittar man inget militärt påbrå de närmaste generationerna.

Optimism förbyts i pessimism

Fredsåret 1918 hemsöktes Valdemarsvik och hela Europa av den dödliga spanska sjukan som tog många liv, och kanske var det ett förbud om svårare tider som väntade. Den våldsamma inflationen under krigsåren slutade med att guldmyntfoten återinfördes i Sverige 1922, året efter att logen 84 Österskär såg dagens ljus i Valdemarsvik. En kraftig deflation uppstod och fastigheter och andra realtillgångar minskade kraftigt i värde och optimismen från 1910-talet var som bortblåst. Flera i det ledande skiktet i Valdemarsvik fick ekonomiska problem eller kom på obestånd och stämningen bland Odd Fellowbröderna torde ha blivit nervös och något dämpad. Men de svåra åren i början av 1920-talet var bara en liten föraning om vad som skulle komma tio år senare i början av 1930-talet med Kreugerkraschen då många i landet blev ruinerade och Valdemarsviks kraftiga expansionsfas var ett minne blott.